Here we go again!

Somnade lugnt och skönt ganska tidigt igår kväll. Mina sista tankar var:" Vad skönt att skruttans rossel äntligen har släppt och allt börjar bli som vanligt igen. Nu håller sig hon nog frisk ett tag." Tjena mittbena, vaknar flera gånger under natten av att skruttan skriker eller gnäller. Min man som har nattpasset säger att hon har feber men att han gett alvedon. Ok tänker jag och försöker att fortsätta sov så gott det går. När jag sen vaknar vid halv sju på morgon så tittar jag på skruttans puls mätare. Den visar att hon har en puls på 211!! Ropar på min man och frågar vad som försigår. Han förklara att skruttan har haft 40,6 i temp sen halv två på natten och att nu fått alvedon två gånger men att inget händer. Han har pratat med LIVA som sagt attt vi kan avvakta eftersom hon ligger ok i syresättningen. Jag tar över. Hon är kokhet och otröstbar. Hon antingen gråter, skiker eller gnyr. Hon är inte direkt kontaktbar, öppnar inte ögonen. Jag känner mig orolig. Vi bestämmer oss för att åka till akuten med henne. Vi tog crp och lungröntgen. Röntgen visade inte på något speciellt men crp var lite förhöjt. Vi fick ipren och pencillin och är nu hemma igen. Febern har gått ner nu pga av iprenen hon har även lite bättre puls ca 160-180 och hon ligger bra i syresättning. Känns lite bättre nu när vi kollat upp henne men jag känner mig ändå lite orolig. Men läkaren skulle ringa imorgon och kolla läget och vi skulle komma in så fort vi märker någon försämring. Stackars min lilla skrutta hur mycket ska hon behöva gå igenom?
Min son vart ju inte heller direkt glad åt detta. Han skulle nämligen egentligen haft besök av sin bästa kompis idag, men eftersom detta inträffade så gick inte det. Han bröt ihop och smällde i dörrar. Stackarn har får ta mycket han nu när syster är sjuk, igen....

Förresten, har lagt in bilder ifrån resan nu i en egen flik (Gotlandsbilder) här till vänster. Missa inte det!